Förra helgen så hade min man Peter ordnat med en överraskning till mig. Vi skulle åka ner till Kalmar och sova över en natt. Komma ifrån vardagen och få lite nya intryck och inspiration. Vi försöker göra så några gånger om året. Det ger så oerhört mycket att få bryta rutinen och bara komma iväg en natt eller två, det händer något i kroppen när vi förflyttar oss ifrån det kända och vana till något som är okänt och ovant.

Visst har vi varit i Kalmar förut och det ligger bara 2 timmar bort men det är en så härlig stad med sina vackra, gamla byggnader alldeles vid havet och med Kalmar slott som bakgrund. Historiens vingslag är ständigt närvarande och för mig är det som om jag rör mig i flera olika lager av varande, av tidsåldrar, bara genom att vandra fram på de kullerstensbelagda gatorna.

Istället för att boka ett rum på ett hotell så hade Peter bokat en natt på en yacht. En vacker gammal träyacht som låg i innerhamnen i Kalmar. Det var onekligen en speciell känsla att vandra ut på en brygga och klättra ombord på en båt istället för att vandra in i en hotellreception. En underbart härlig och på något sätt befriande känsla. Doften av hav, knirrandet från bryggan, vinden i håret, den lätt kyliga luften, ja, allt signalerade på något sätt frihet till min kropp. Som om vi skulle ge oss ut på en resa över de sju haven. Fantasin fick vingar och min sinnesstämning förändrades och jag slappnade av och bara såg fram emot att få ett dygns verklighetsflykt. Det kändes som att kliva in i handlingen i en bok…

Den vackra båten ägs av en konstnär och det kändes på något sätt i hela inredningen. Båten har renoverats med varsam och kunnig hand och allt andas omtanke och kreativitet. En vacker salong med ett genomtänkt kök, en akterruff med dubbelsäng, dusch och toalett värdigt vilket hotellrum som helst och i fören ytterligare en hytt. Det kändes som om jag flyttat in och nu låg världen öppen för mig, den känslan, om än bara för ett dygn. Det är otroligt så mycket våra omgivningar påverkar oss, på ett rent fysiskt plan men också mentalt.

Peter öppnade en flaska bubbel och vi satt i den vackra salongen och pratade om livet, framtiden och drömmar, allt i ett skönt flöde av närvaro, lätt vaggade av vågorna och vinden som friskade i och skapade en annorluna ljudkuliss till vårt samtal. Efter några timmar var vi så redo att gå och äta middag på en för oss okänd restaurang. Det var en något overklig känsla att vandra genom en nästan helt folktom stad i skymningen en vacker fredagkväll i mars. Våra steg ekade mot de medeltida husfasaderna och solens sista strålar skapade skuggor i de djupa prången mellan husen… det var lätt att låta fanstasin få löpa fritt i tid och rum…

Restaurangen låg i de vackra källarvalven på en byggnad från 1600-talet. Vi vandrade in genom en port till en innergård och nedför en sliten stentrappa och in genom en tung, väderbiten trädörr. Vackra korsvalv löpte in i rum efter rum där rustika träbord och träbänkar stod utplacerade efter väggarna. Rummen var upplysta av stearinljus och en känsla av tidlöshet infann sig, som om vi befann oss i en bubbla i tiden. Vi var de enda gästerna.

Efter en snudd på magisk middag med god mat och dryck vandrade vi tillbaka genom de trånga gatorna ner till hamnen. Det kändes som om vi var utomlands. Vinden hade mojnat och en strålande nymåne kikade ner på oss från en stjärnbeströdd himmel. Från de omkringliggande båtarna hördes knirranden och knarranden, vågskvalp mot båtskrov, stag som rörde sig i vinden och en och annan mås som viskade om nattens ankomst. Jag kände redan hur skönt det skulle bli att få somna, vaggad till sömns av de stilla rullande vågorna i en varm hytt ombord på en vacker yacht, så nära men ändå så långt bort från min egen vardag.

Även om det bara gått några dagar sedan vi var i Kalmar så har minnet och känslan jag var i där och då förvandlats till ett vackert minne som jag kan plocka fram och njuta av om och om igen. Jag kan i mitt inre framkalla doften av hav, ljudet från bryggan och av stagen som slog i vinden, känna den kyliga luften och minnas känslan av frihet som jag upplevde. I mitt inre så kan jag se stearinljusens sken under de vackra valvbågarna på restaurangen och återigen uppleva ljudet av våra steg ödsligt eka mellan de medeltida byggnaderna på vår väg tillbaka till hamnen.

Jag känner så mycket tacksamhet för denna stund, detta dygn, av magi, av närvaro och kärlek. Det vackra som skapar minnen för livet behöver inte vara svårt eller krångligt. det måste inte ens innebära att du reser bort. Ibland räcker det med en solnedgång, sällskapet av någon du älskar och kanske en flaska vin… bara din egen fantasi sätter gränserna.

Vad gör du för att bjuda in lyckan, magin och de vackra minnena i ditt liv?